Spenderade en barnfri fredagskväll med att försöka hålla jämna vin-steg med veteranen Karin....


Som dom två attraktiva och oerhört åtrådda pumor vi är så la vi först ner lite tid på att beklaga oss över våra mindra attraktiva och, rakt på sak, sämre hälftar.
När vi avklarat den obligatoriska biten, och kände oss lagom nöjda med att vi är så bra, övergick vi snabbt till viktigare, intressantare och av förståliga skäl även icke-offentliga saker.
Efter alltför mycket vin lämnade jag en Karin som drömde om att bli travmiljonär och åkte hem för att välkomna årets värsta bakfylla! Jag hoppas och tror att jag i december kan intyga att den fortfarande var värst....
Som grädde på moset hade vår dator genomfört ett avancerat självmordsförsök under kvällen (saknade väl "mamma" kan man tro) och trots ett massivt räddningsuppbåd under lördagen stod den inte att rädda!
Som tur är har vi lyckats få en uppkoppling på ungarnas dator, som nu är vår dator, men tyvärr har vi inte löst alla tekniska bitar ännu......