Igår drog jag på mig min finaste Kurt Cobain (har iof bara en, men kan inte föreställa mig att det kan finnas någon som inte är fin) t-shirt och drog ut på galej med alla (nästan) mina arbetskollegor. Vi fyllde upp två bord på "Sigges" där vi åt, drack och kacklade på!
Störtsköna arbetsgänget!!
En sjuksköterske-bong.
Vi försökte räkna ut dropp-takten, men gav snart upp och helt enkelt bara tömde på....
Jag njöt av härliga återseenden, glada besked och fantastiska berättelser. Somliga av oss fick "napp", andra fick nöja sig med en frisk promenad och en (försäkerhetsskull)-påse och vissa köpte sin första öl (någonsin)!
När jag sent om natta vinglat hem på mina klackar så blev det kopp te och bara hopp i säng. När Noel sen imorse kom med önskemål om frukost så omdirigerade jag honom till pappan. Han ställde sig tveksam till det, men jag insisterade varpå sonen gick och frågade pappan om han kunde göra frukost. Jag hörde klart och tydligt hur Patrik svarade JA, men hörde genast hur små fötter åter tassade upp för trappen och in till mig. Noel tittar på mig lite så där och säger med glimten i ögat att han faktiskt ville att jag skulle göra gröten. Eftersom jag har full förståelse för sonen i den frågan, jag menar även om jag är aningen bakfull är mitt sällskap alltid överlägset, så jag masade mig upp.
Patrik, som inte har någon skam i kroppen, låg och sov till strax efter TIO. Då hade jag försett alla barn med både frukost och mellanmål redan.