Dagen D

Igår kom dagen som förmodligen var årets bottennapp. Efter att jag tagit en välförtjänt förmiddagslur tyckte Teo att det var en bra ide att vara mycket grinig och sur, bara för att jag hade lite svårt att vakna. När jag sedan hämtat Hampus på lekis började stormen vina. Han satte sig rejält på tvären innan vi ens kommit innanför dörren och vårt bråk urartade totalt efter ca 10 minuter då jag jagade honom upp för trappan. Han stannade som tur var på sitt rum så jag kunde ta igen mig och trösta Teodor. Nathalie kom hem från skolan med kurrande mage och jag kom på att jag inte planerat för middagen. Läste på matlistan att vi skulle äta vita bönor och korv, perfekt tänker jag, det går fort och kräver inte så mycket av mig. Blir dock stannandes i dörren till matkällaren där bönorna står så fint står på rad och kan inte förmå mig att kliva över tröskeln. Daskar till mig själv a´la Kluft i ansiktet, försöker hitta mod, men det skiter sig pga mitt lilla hinken-projekt som jag envisas med att hålla (rapporterar om det senare). Tvingas släpa mig upp för trappan och erkänna för min tioåring att jag fegade ur, vi får äta pannkaka istället. Hon börjar glad i hågen vispa ihop smeten och vi hjälps åt att steka. När ron börjar lägra sig och vi snart stekt klart, redo för middag, alla hungriga och sugna DÅ hittar jag en mjöllarv i en pannkaka. Föreställ dig livet..... Nathalie vägrar äta, hon vill inte ens steka klart. Hon spenderar sedan resten av sin dag med att dissikera smörgåsar och potatisar i jakt på förrymda larver. Jag tog ett djupt andetag och en kopp te.