Imorse sitter Hampus i hallen och håller på stoppar in byxorna i strumporna för att klä sig och gå till lekis när han plötsligt upptäcker att det lilla hål han hade på byxorna igår har expanderat en aning, ett vanligt förekommande fenomen på hans byxor. Problem uppstår då han av nån anledning inte vill att lekisbarna ska se hans knä. Vi är lite sena som vanligt så jag, som har sett hålet hela morgonen, säger att vi har inte tid att byta nu det skulle han ha gjort för länge sedan varpå Hampus blir tok-galen och börjar grina och gå an i hallen och skrika att dom kommer se hans knä.... Det slutar med att jag väntar ute medans han springer upp och byter till ett par knädöljande byxor. Suck!
Igår när vi var på väg hem från lekis vill han klättra upp i snöhögen utanför preem för den är fortfarande rätt så hög. Väl uppe tappar han balansen och tumlar ner för hela högen och dunkar ganska hårt i marken. Hampus får ett utbrott och kastar sig på högen med sparkar och slag och skriker dumma snöhög, dumma snöhög. Jag går hem.....
Till råga på allt kommer Patrik imorse och säger att han ska ut och cykla efter jobbet, han tänkte cykla till slaggberget och sen ska han springa uppför det. Va, säger jag, är du dum eller? Du springer inte uppför slaggberget, tänk om nån ser dig... Men upp för trappan då, det är bra träning... NEJ!
Så uppenbarligen behöver jag anger management för barn och en osynlighetsdräkt åt Patrik. Vad mer ska man behöva stå ut med...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Igår när jag lämnade Bu på dagis hade han hela byxor...när jag hämtade honom var de nästintill pulveriserade!! Dessa jäkla byxor!
Apropå slaggberget. Fredrik hade också den teorin för någon vecka sedan: Att springa upp?! Och se...nu är han osynlig;)
Hahahaha, jaså det var så det gick till. Ja men då tror jag att han ska få springa upp för den där högen iallafall!! =)
Skicka en kommentar