Det har alltid varit en större eller mindre problem. Vissa dagar har man helt enkelt inte möjlighet att duscha och så har det varit nu när barnen varit hängiga. Men igår stod det högt på min priolista att få ta en dusch. För att det skulle förverkligas särade jag och Patrik på småttingarna och tog en var. Teodor fick sitta i baljan och bada medans jag duschade, Patrik fick försöka hålla Noel sysselsatt och Hampus låg och sov.
Men precis när jag satt min fot i duschen kommer Hampus och vill också duscha. Jag blir smått irriterad eftersom det blir rätt så trångt med Teodors balja och jag ville njuta av en varm och skön dusch, inte bara tvätta av mig i all hast som det blir om man står många. Men Hampus är gnällig och säger att han mår illa och vill duscha, för han ska spy och det vill han göra i duschen. Snäll som jag är ber jag honom att hålla sig en stund så att jag hinner duscha ensam ett tag men det funkar inte och Hampus lägger en trippelpizza på toagolvet innan jag ens hunnit blöta igenom håret. Typiskt, tänker jag grinigt för mig själv men är ändå tvungen att släppa in honom i duschen för att tvätta av honom. Väl där inne ser jag hur han blir gulgrå i ansiktet och är på väg att svimma så jag får lägga ner honom på det toagolv han nyss spytt ner, fast jag hade som tur var hunnit duscha bort spyan först.
Sen får han ligga där med en handduk om sig medans jag försöker hålla Teodor kvar i baljan så länge att jag hinner tvätta mig.....
Idag har jag kompenserat upp gårdagens miserabla dusch med att ta en lång varm ensamdusch och toppa den med efterföljande chokladbit och te.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Oj oj oj du verkar ha det! Hua. Ja så där var det kanske för mig, men man glömmer, fast ibland undrar man hur man orka med. Men jag var ju ung liksom du. Kämpa på baa, ni gör det bra. Kram farmor Agneta mamma och svärmor.
Kul att läsa din blogg du är så bra att få till det. Skämta till om saker men ändå ser man allvaret i det. Härligt Kattis.
Skicka en kommentar