Morgonen som gud glömde...

Efter nattens fem sovna timmar, en åt gången, fick jag imorse äran att stiga upp 6,30. Patrik for då till jobbet och både Teodor och Noel var vakna.
Jag tog in Noels madrass i köket för att kunna se honom när jag gjorde frukost. I grötlådan fanns ett paket snabbrisgryn som bara räckte till två så jag tänkte att det vore en god ide att göra slut på det nu eftersom Hampus ändå låg och sov ännu. Teodor gnussade runt mina ben och gnällde medans jag kokade upp mjölken och när jag tömde i grynen såg jag något som inte var bra. Efter en snabb koll på paketet kunde jag fastställa att grynen var över två år gamla och skulle ha lämnat mitt skafferi på egen hand om dom kunnat. Jag tar kastrullen till slasken för att tömma ut skiten men där är så överbelamrat av gårdagens kastruller att jag inte ens kan skita ner innan jag har rensat upp en ho. Den halvtjocka gröten limmar sedan igen slasken totalt och när jag håvat upp den och ska till att förpassa den i soporna finner jag en överfull soppåse. Det är ungefär vid denna tidpunkt svordomarna på allvar börja hagla i mitt kök....
Jag tar en ny kastrull, ny mjölk och nya grötgryn samtidigt som jag får ta mig an både Teodors och Noels rumpor. När gröten är klar har äntligen Teodor gått till sitt rum och börjat lekt så eftersom gröten ändå är skållhet beslutar jag mig för att röja undan lite i köket innan vi äter. En snabb överblick av eländet visar att det mesta går att köra i maskin varpå jag öppnar den för att börja stuva in. Men även där var det överfullt, fast av rena saker, så jag fick helt enkelt glömma det skitiga och ta itu med det rena först. Nu har även Noel börjat tröttna där han ligger på golvet och börjar med allt högre stämma protestera. Han lockar på så sätt Teodor till sig som då upptäcker att gröten är klar och vill äta. Ner för trappen kommer då plötsligt Hampus, som jag inte räknat med än på några timmar, så jag får så lov att överlämna min gröttallrik till honom. Jag måste ju ändå ta mig an bebisen. Men Noel är i en ålder då det inte bara är bara att ta sig an honom, så även fast jag gjort vad som ska göras vill han inte ligga själv. Jag placerar honom ändå i vaggan och gungar på rejält för att kunna göra lite frukost till mig. När Noel tystnar en minut hör jag då även hur resten av huset tystnar. Strömavbrott!
Jag kan inte ens börja beskriva hur arg jag blir.... Som tur var hade jag redan hunnit koka vatten så jag gör en kopp te och mellan gungningarna på vaggan skyndar jag att plocka fram fil och smörgåsar till min frukost samtidigt som jag gör mitt bästa för att övertyga Hampus om att det inte är farligt med strömavbrott (bara inihelvete frustrerande). Lagom tills min frukost börjar likna en frukost är Teodor klar med sin och har gröt och snor från topp till tå. Medans jag tvättar honom tar sig Hampus an sin lillebror och lyckas faktiskt vagga honom till sömns så att jag ÄNTLIGEN kan sätta mig och äta min frukost. Bara för att upptäcka att teet har blivit kallt!!

Efter att ha gjort i stort sett alla fel man kan klämma in på en morgon; skrikit och skällt som en galning, slitit mitt hår och låtit min bebis ligga och skrika bara för att jag varit för arg för att plocka upp honom kan jag nu bara samla ihop spillrorna av min forna glans och försöka starta om.
Ctrl+Alt+Delete