Att sjunga är nog inte mitt starkaste kort, men det är ändå en syssla jag ägnar stor del av min fritid till att göra. Jag utbrister i glada sånger lite då och då, bara för att pigga upp mig själv. Det kan tyckas hänslynslöst mot min närmaste omgivning och faktum är att Teodor redan har klargjort att han inte uppskattar min sång. Vanligtvis börjar han hyssja mig så fort jag tar ton, men idag klämde jag i och sjöng den gamla sommalovsdängan "glass, glass, glass, i stora lass, lass, lass, ja jag är galen i glass". Teodor svarar blixtsnabbt; mamma, ja me dalen i dass...
Det tolkade jag som en gott betyg!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar