Patrik har placerat en stor burk färg bredvid skohyllan i hallen. Den står så lämpligt till att Teo har lärt sig använda den som pall för att själv ta sig över grinden.
-Du behöver inte hjälpa mig....., hör jag därför honom hojta när han glatt klättrar över
-.....för jag är stor, fortsätter han skrytandes och jag är inte sen att uppmuntra honom då det är oändligt skönt att slippa lyfta honom över grinden tusen gånger om dagen.
När sonen försvinner uppför trappan hör jag honom klämma i med ett Attans Pattans innan han försvinner in på sitt rum.
Jag förstår inte varför jag alltid måste rimma allt. Och varför måste han härmas, det låter skitlöjligt när nån annan säger det......
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar