Oljudet runt lunchbordet är i vanlig ordning öronbedövande!
Noel skriker, grinar, kastar skeden och muggen och kastar sig själv fram och tillbaka i stolen tills han slår huvudet i bakkanten på stolen och avslutar det hela med ett illvrål....
Teodor tjatar om än det ena än det andra, han ska ha hjälp med än det ena än det andra och om man inte gör på pricken som han planerat så börjar han givetvis att böla.
Och så har vi Hampus som har tusen och åter tusen mycket (o)intressanta saker att förtälja mitt i ojudet.
Till slut flippar jag. Dunkar näven hårt i bordet gång på gång. Efter några sekunder upphör allt oljud och tre förvånade barn tittar storögt på mig.
KAN NI SLUUUTAAA, VA TYYYST!! vrålar jag.
Teodor tittar surt på mig och säger obstinat: Mamma, nu tycker jag inte om dig längre....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
åh, jeg føler med dig. Linnea plejer at sige, med sit strengeste blik: "du ik være arg på mig, du bare lite stassat (stressat)".
Er helt sikker på at Teodor synes om dig igen!
Haha, ja dom vet hur dom ska göra...
Det dröjer sällen lång stund innan man ligger på pluss igen hos Teodor. Han är den tjatigaste "tycka om"aren av alla ;)
Skicka en kommentar