Häxan sur-tant löser konflikter

Vaknade imorse på madrassen i Noels rum efter en natt med en son som fått feber och ville mamma-gnussa. Hör ifrån köket hur Patrik har påbörjat uppvärmningen av lyx-gröten och myser lite för mig själv, det här blir nog en bra morgon....
Strax därefter överröstas alla andra ljud av Hampus och Teodors bråk om vem som ska ta kanel och socker först. Det är inte första gången denna konflikt blossat upp och säkerligen inte heller den sista.
När jag masat mig upp sitter Teodor och blåhåller både kanelen och sockret samtidigt som Hampus hänger över bordet och försöker att ta det av honom, allt under vildsint och högljutt debatterande. Patrik har redan vid ett flertal tillfällen försök att få dem att slut, självklart helt obesvarat.
Jag känner att min härliga morgon får lite grus i maskineriet och förvandlas för en stund tillbaka till sur-Kattis. Jag stövlar fram, grabbar tag om både kanel och socker och sliter dom ur Teodors händer, stirrar stint på dom bägge och säger:
Ni får båda äta sylt på gröten!
Livet som utbryter kan knappt beskrivas men Hampus springer ut i hallen och slänger på sig skor och jacka varpå jag hotfullt säger att om han går ut blir det bara VÄRRE för honom. Så han kastar sig gråtandes i fotöljen och jag vänder min vrede mot den andra sonen som sitter och tjuter vid bordet. Jag lutar mig fram och väser; ge faan med det där skrikandet annars kanske du blir utan gröt också.
Efter det lilla utbrottet besinnar jag mig och lyckas på ett mera pedagogiskt sätt lösa situationen, vilket kändes mycket mer tillfredsställande. Men det går inte att sticka under stol att det känns riktigt jävla skönt att bara bestraffa dom oxå, även om det inte på långa vägar beskrivs som lika pedagogiskt riktigt. Men ibland får man helt enkelt acceptera att man är den man är.....