Igårkväll rådde ett mindre inbördeskrig under vårt tak. Jag och min äldsta son var så i luven på varann att grannarna borde ha hört det. Jag grät en skvätt på kvällen, för allt blev så jobbigt.
Ikväll har jag promenerat hem från jobbet, i mörkret och duggregnet, med ett leende på mina läppar och en förväntansfull känsla i kroppen.
Tänk va härligt att livet kan erbjuda så varierande dagar!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar