Pissigt...

Veckan som snart gått har ägnats åt att jobba i skift och tömma Noel på kiss och blod. Vi har klippkort på hälsocentralen och om det inte vore för att sonen har så makabert bra läk-kött hade hans fingertoppar burit bevis för det. Sonen är dock envis som en åsna och har vägrat kissa till doktorn. Vi har provat med mutor, bedjanden och till och med bebis-påse (en urinuppsamlingspåse som fästes över snoppen under blöjan) men han har bara tokvägrat. Han har hållt sig halva dagar bara för att påsen suttit på. Den får ju bara sitta en timme för att provet skall vara acceptabelt, men det har känts som att vad som helst är bättre än inget :/

Nåja, till sist tog jag till den där enda metoden. Den där universallösningen på alla barnproblem. Jag hotade honom på ett grymt och rätt onskefullt vis, men se:

 Efterlängtad urin.... Noel var sjukt stolt att han nästan fyllde bägaren, äntligen!

 Plåstrade fingrar hör numer till vardagen. Och sonen är så tapper, knappt ett ljud släpper han ifrån sig. Värre är det ju såklart när det skall vispas i halsen, men det har han sluppit den här gången.
Han är fortfarande febrig och hans infektionsvärden är kraftigt förhöjda, men jag skulle ändå säga att det är hopp om livet. Han har idag lekt och busat en stund med sina bröder, iof slutade det hela med att han ramlade i golv från soffan och mamman blev arg på brorsorna som busade för hårt, men det är alltid något :)