Närkontakt av tredje graden

Efter en weekend i storstan är vi nu åter på hemmaplan, trött och mosig. Men det var det värt!!

 Vårt underbara rese-sällskap, herr och fru Brännström. Kicki är väldigt exalterad över att äntligen vara på spåret!

 Slöt upp med Fina Frun och hennes lilla hjälpsamma tjockis på pasta-stället Vapiano (måste skriva ner det så jag kommer ihåg namnet tills nästa gång). Underbart, alldeles underbart ;)

 Kvällen fortsatte på Stadion, i sällskap av Bon Jovi av dryga 30 000 ytterligare åskådare.

 Men vi hade gott om plats och betedde oss på bästa konsert-vis...

 Efter en natts sömn (nåja, en halv natt iaf) spenderades många timmar med att gosa, snosa, snusa och mysa med lilla "bebisen". Absolutely Fabolous <3 br="">

 Så liten, så söt, så mjuk och skön. Fulltankad med bebis-energi 

Tack för lånet Amanda <3 br="">

 Kvällens burgare

 Vi hade bokat bord på Griffins Steakhouse, efter en rekommendation av Freddes brorsa. Efter halva måltiden höll jag på sätta maten helt i vrångstrupen när plötsligt Jon Bon Jovi traskar ut från toaletten på restaurangen, bara några meter ifrån oss. Det visade sig att bandet spanat in oss från scen och förföljt oss in på matstället, bara därför att (och när jag skriver oss så menar jag SJÄLVKLART mig och Kicki, dom enda som förföljt Patrik o Fredde har varit alla kypare och kassörskor som velat ha betalt...)

Svårt att toppa denna helg. Patrik försöker dock förstöra upplevelsen för Kicki genom att kasta hennes mobil i trottoaren och sen försöka kladda ner hennes kind...