Jag försöker få ihop ett dagisschema som skall stämma med mina arbetstider/dagar och Patriks. Det är ett moment som alltid gör mig lika arg!
Jag svär över samhället som tvingar mig att arbeta så mycket att jag inte kan ta hand om mina egna barn. Lov, helger och röda dagar. Hur ska jag lösa detta?
Jag försöker planera in en dag när jag och Patrik gemensamt kan åka på affären för att hjälpas åt att bära hem all mat. Det finns inte en enda dag på minst två veckor och jag öppnade igår mitt sista paket makaroner. Inte konstigt att det blir högt matkonto när vi hela tiden får åka och småhandla bara för att hålla näsan över vattenytan. Och det jävliga är att det inte sitter i pengarna, utan i tiden.
När Patrik var sjukskriven och jag mammaledig hade vi all tid i världen, men inga pengar såklart.
Jag blir stressad för jag känner ett behov av att träffa mina vänner, men när ska det kunna ske. När jag väl är ledig är det alltid nån unge som ligger sjuk :(
Känner mig riktigt trött på det här idag, jag behöver något roligt!