Fright-night

Idag har jag fått mina sinnens fulla bruk åter! Det känns skönt....
Vaknade dock inatt när klockan var två och tittade upp på min son som ligger bredvid mig. Något är fel. Han är blek och han är kall och ser konstig ut i ansiktet och han andas inte. Jag skuttar upp på knä fortare än jag hinner förstå själv och grabbar om honom. Han är helt lealös, känns som en geleklump. Jag känner paniken sprida sig i kroppen och hör mig själv skrika något när jag ruskar om honom. Känner då hur han börjar röra sig mellan mina händer. Patrik vaknar och får halvt panik och undrar vad jag håller på med. Teodor grinar och vill lägga sig och sova och där sitter jag och ruskar om honom, darrandes som ett asplöv. Jag trodde på fullt allvar att han var död. Undrar vad man var rädd för när man inte hade barn...
Nåja, jag har spenderat dagen tillsammans med Amanda, dock via dator och telefon. Men det har ändå varit trevligt! Teodor sover nu i vagnen, temperaturen har gått ner till -9 så han bör inte bli alltför kall... :-)
Hampus ska iväg på skridskobanan med Viktor (Strandell), så snart dom har fikat mellis. Själv ska jag strutta mig ut i kylan och hämta ut Ommas födelsedagspresent som ligger på OK och väntar på mig. Man ska vara ute i tid.....