Inbrott?

Nejdå, bara lilla Teodor som roat sig stort. Var så illa tvungen att låta honom göra i stort sett vad som helst som roade honom så att jag skulle kunna få klart Hampus matsäck. Han har nämligen haft friluftsdag idag, av alla dagar. Vädret här hemma har varit strålande hela veckan, men just idag snöar det utav bara faan. Jag har fått packat en hel kasse med extra kläder, varm oboy, smörgås, smooties och skridskor, hjälm och stjärtlapp, sen ska detta släpas igenom snömodden på en tung vagn som nästan fastnar i tösnön. När vi väl kommer till movallen är det värsta kaoset där, ungar som springer åt alla håll och kanter, traktorn som åker och skottar, ismaskinen på isen. Barnen förväntas stå stilla i närmare en halvtimme och bara vänta. Det funkar ju som ni säkert förstår inge vidare. Jag har inte hög stresströskel när det kommer till sånt och har således mycket svårt att bara gå därifrån och lämna Hampus. Det känns som att vad som helst skulle kunda hända utan att någon har den blekaste aning....
Hungern drev mig tillslut hemöver, bara för att nästa omedelbart få packa på sig alla kläder och dra ut med vagnen i smömodden igen för att hämta hem sonen.. På väg hem blir han helt vansinnigt kissnödig, men eftersom jag nästan satt fast med vagnen fick han ta nyckeln och springa före. Puh, äntligen hemma i bombnedslaget. Det ser ut som någon har gjort inbrott, mend et skiter jag i. Sitter nu och gömmer mig i källaren, ska sen ta Teodor med mig upp på hans rum med en kopp te. Så får vi se när det blir tid att plocka ihop, hänga tvätten, torka av bordet och laga mat....Suck...