Idag har jag suttit och stirrat på Teodor i 30-40 minuter. Det var den tid det tog för honom att gnaga i sig ett äpple. Jag vågade inte lämna honom ensam eller ens titta bort en kort stund ifall han skulle få loss en större bit och sätta i halsen.
Efter avklarad fruktstund hade jag avsevärd rengöring att ta itu med. Först själv Teodor och hans kläder, sen Teos närmiljö under måltiden och slutligen det område som befann sig inom stänk/kast avstånd. Vem hade kunnat förutspå att ett äpple kunde bli så mycket kladd....
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar