Karin hade bakat underbar banankaka som Teodor hade den stora äran att provsmaka (mula, rättare sagt). När kakan var slut steg ett avgrundsvrål ur min sons strupe, då var det dags att säga godnatt och fara hem. Väl hemma har han skrikit sig kallsvettig, så pass att jag faktiskt fick stanna där inne hos honom tills han somnade och jag är inte alltför blödig på kvällen...
Men nu sover alla tre som änglar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar