När Noel vaknade klockan sex imorse visste jag att natten var över, det går aldrig att få honom att somna om vid den tiden. Hade han vaknat vid fem hade jag haft en chans, om han inte vrålat så att Teodor vaknat förstås.
Men jag tar ändå upp honom och ammar, bara för sakens skull. Och vad händer...Han somnar!!
Jag utbrister ett litet yipee (fast inombords för att inte väcka honom) och kryper tyst som en mus ner i min säng igen. Jag hinner inte mer är sluta mina blå innan jag hör någon som pustande och stånkande kommer trippandes upp för källartrappen, han styr kosan mot toaletten och jag tänker lugnt; aha, kissnödig sen somnar han nog om. Men jag börjar höra konstiga ljud från toaletten, han står och spottar. Så jag kliver motvilligt upp för att se efter vad som händer. Inne på toaletten hittar jag min son i en pöl av blod, han har blött näsblod igen.....
Och då visste jag med all säkerhet att natten var över. Börja skura och torka ren honom, Teodor vaknade kort därefter och självklart vaknade Noel av hans tjo och tjim.
Men tro det eller ej (fast det är sant..) så lägger jag mig i sängen för att pusta ut när allt är klart, Noel ligger bredvid mig och leker, Teo tittar på scooby doo och Hampus vilar upp sig. Jag ser hur Noels ögonlock blir tyngre och tyngre och tillslut somnar vi och får sova ända till åtta! Ha
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar