Har idag gratulerat lille Ozzie som fyller sitt första år.
Visst syns det vem som är mor?!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
Annat att läsa
Bloggarkiv
-
▼
2010
(600)
-
▼
augusti
(71)
- Happy hour
- Sitter inne...
- Sängläge utan sömn
- Sängläge
- Håller tummarna
- Ozzie 1 år
- Virusvarning
- Kroken
- Språksvar
- Språkfrågan
- Min kaka
- Min galning
- Picknick
- PP
- Snabba ben
- Tidig kväll
- Månadens nöje!
- Prinsförvaring
- Överlevarna
- En jättestor...
- Herr dubbelhaka
- Ba döla, At döla
- Sista sommar(lovs)dagen
- Städsöndag
- Så sant
- Lördagsmys
- Stor-Noel
- Fredagsmys
- 5 månader
- PiP
- Min hjälpreda
- Björn och Emma
- Barnröra
- Vi måste köpa ett nytt lås.Pronto!
- Drömmar
- Gameboy´s
- Snart börjar äntligen skolan...
- Fysikdoktorn
- Kortslutning
- Söndag=blä
- Lördagskväll
- Bad-Kusiner
- KINA 2010
- Jag lever....
- 5 i topp
- Surt blev bra
- Magisk tid
- Ansvarfull storebror
- Sängkamrater
- Den som spar hon har (och blöjor är dyra!)
- En liten talang
- What a day
- YES!
- Hej hallå!
- Svängdörr på väg
- Halv åtta
- Vuxenpoäng
- Mammas pojke
- Cupping
- Efterfest
- Björn 31 år
- Helvete
- En dag vid dellen
- Fantomen sprutar
- John Blund på besök
- Karate kid
- Gräsklipparmannen
- Grodans bästa plats
- Spiderman i knipa
- Liten men hjälpsam
- En bojja
-
▼
augusti
(71)
Om mig
- Kattis
- Efter påtryckningar och önskemål kan nu mina kära som ej finns nära följa det spännande liv jag lever som fyrbarnsmor i Iggesund
2 kommentarer:
Grattis Ozzie!
Fan också att vi är såna slöhögar att vi inte orkar släpa oss dit. Till vårat försvar så är Linnea också väldigt hängig.
Fast för att knyta det till ditt nyaste inlägg så ser jag det inte så mycket som vilokvällar, utan mer som en garanti för att hon vaknar och feberyrar på nätterna. Så man måste spendera hela natten vaken, vaggandes för att hon ska kunna sova...
(Eller ja, det kan hända att Sine gör just det, eftersom hon ändå är vaken, eftersom jag snarkar i hennes öra...)
Stackars Sine, hon har det inte lätt hon heller (och det betyder att den andra som inte har det lätt är JAG)
Efter X antal barn borde jag vara den första som vet att det inte är lugnt när barnen är sjuka, men hoppet är ju det sista som lämnar en..... Och till mitt försvar så blir det lugnare när dom är större, jag kanske misstolkade Teos ålder :)
Skicka en kommentar