Det är mig ett sant nöje att åter välkomna Premenstruella-Pia till familjen. Jag måste säga att utan henne vore våra liv en aning lama. Hon ser till att småaktigheten alltid figurerar och håller föraktet levande!
Utan henne skulle det kunna vara så hemskt att vi måsta genomlida en HEL dag utan att råka i luven på varann, men det är hon nu här för att ändra på. Hon accepterar inte att det pratas gulligull och hon ser till att nätterna blir en mardröm, för alla inblandade.
Så välkommen hem, vi har saknat dig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar