Störning

Jag misstänker att jag drabbats av någon form av allvarlig (vad annars?) störning. Min hjärna löper amok, allra helst på nätterna och hittar på de mest bisarra saker. Eller vad sägs om min dröm häromnatten när jag öppnar sopskåpet och hittar Patriks ben i soporna, från mitten av låret och hela vägen ner låg det slängt på tvärsen i sophinken (det var onaturligt litet och fick på så vis plats i sophinken, men det var ändå helt riktigt..). När jag skall konfrontera honom om nämnda ben hittar jag honom sittandes utan ben i soffan. Det visade sig att han amputerat båda sina ben med hjälp av, hör och häpna, ett kreditkort. Anledning? Han ville ha proteser....
Natten som var blev inte bättre. Då förvandlades min bror (Jonas, tyvärr var det du) till en hallick som sa några väldigt insmickrande saker om min rumpa. Jag fick en känsla av att han vill sälja mig.....

Dagarna ägnar jag åt att besluta en massa saker som jag sedan alltid ändrar i sista sekunden pga (oftast) mycket lama ursäkter. Jag kan inte skriva korrekt, det kommer mest rappakalja ur mina händer. Jag har svårt att prata riktigt och jag är beroende av sockerkringlor för att sluta darra. Nej, jag är inte med barn!
Och mamma jag vet vad du tänker, så du behöver inte säga det!
Jag har beslutat att min gamla hjärna är överhettad och behöver lite medicin i form av choklad, vin och sockerkringlor för att ta igen sig. Det låter väl inte helt omöjligt??